Jag börjar från början och ska fatta mig kort.
-Här Emil, får du 500kr till att handla mat! (mor min)
-Åh tack!
-Ja men det skall gå till mat! inga cigaretter! (mor min)
-Jag lovar!
Sedan hinner moder och fader att bege sig till Sthlm.
Jag fortsätter med att bygga mitt skåp och mitt eget designade microskal.
När mörket börjar falla över vackra Hammarstrand, och färgen som jag brett på över skåp och div saker börjar torka.
Kliar det i fingrarna och jag vill snabbt åka hem till Sundsvall för att se om grejorna passar där de ska vara.
Hivar in alla grejor i bettan bettle och gasar mot staden, jag märker då att tanken (med soppa) är nästan slut! Och tanka är inte min grej, rättare sagt, jag hatar det!
Jag tänker, tar jag mig till Bispgården utan att lampan börjar lysa, så klarar jag det nog! Sagt och gjort, fast jag hinner ca 50 m utanför Bispgården så piper det till och en röst meddelar, -Fuel, i want fuel! Det där hittade jag på, men det hade varit coolt om bilen skulle sagt så!? Istället hördes bara ett ”piiiiip”
Ghaa, panik! vad göra, vända om? jo, tjena! Ingen kommer ihåg en fegis. Jag gasar på istället!
När jag kommer till Indal och ser att stället har en mack, så inser jag att det är nog lika bra att tanka upp bettan.
In fort som fan ( jag har ju bråttom åh, får ju bara störa grannarna fram till kl 22, nu var uret 21.14)
Ser till min förbannelse att pumparna tar endast sedlar! Jag tänker, faan! vart är närmaste bankomat? ..hittar ingen! Vågar jag ta matpengarna? Ja det kan jag ju göra, och sedan ta ut en ny matpeng! Ja, jag gör så!
Jag hivar in femhundringen, och tar tag i slangen.. Här skall tankas!! Ingenting händer,
jag chekar av maskinen, har jag glömt någon knapp? nää.. det finns inga knappar. Jag slår lite lätt på maskinen.. ingenting händer, jag står och jävlas i en kvart! ingenting händer.. Slår lite hårdare på maskinen, ingenhänder.. Nu börjar jag tro att det är dolda kameran och fäller lite fyndiga kommentarer.. Inte ens det funkar. Till slut står det på maskinen, -Sätt in pengar.
Ghaaaaa…. arg!!! Jag börjar leta telefonnummer som jag kan ringa, det är ju helt öde, men inga nr hittas.
Efter många om och men så beger jag mig därifrån utan bensin och 500 kr fattigare.
Efter vägen ser jag en gubbe som är ute och går med sin hund, jag frågar honom om han har koll på vem som äger pumparna? och det har han! YES!!
– Far 500 m fram, på vänster sida finns ett vitt hus med raggarbilar utanför där bor ägarn, jag åker dit, plingar på, ingen öppnar.
Jag ringer 118, frågar efter nr, får det och ringer.
Han som svarar har svårt att tro att maskinen bara tagit mina pengar så där, och kan inte göra någe förren dagen efter då han ska räkna pengarna och se om det är någe överskott. Då skulle jag få tebax dom!
Jag får lusköra de restrerande milen till Sundsvall, jag ringer min vän Peter om att eventuellt komma och möta mig med bensindunken.
Men, Bettan är ju bettan, och inte behövdes det!
Nu var jag framme och,
..tror ni skåphelvetet passade?
Emil Höög 